Mitt lov kunde inte börjat sämre än såhär. Fan vad jag mår dåligt.. Det är ingen idé att ni frågar heller, bloggen är som min dagbok som jag kommer kolla igenom när jag blir äldre, fast jag utelämnar vissa saker. Det kommer stanna i min hjärna. Mår bokstavligen skit, tårarna slutar inte att rinna. Om det finns en GUD så lyssna på min bön.
Att gråta gör inte saken bättre Sofie, dölj det och ta fram ett leende..