Hejsan bloggen. Har inte bloggat på några dagar, men det är pga av att jag har det fullt upp här i The United States, lika underbart och fantastiskt som alltid. Ibland undrar jag om det här landet blir bara mer och mer enastående för varje gång jag besöker det, men det är nog antagligen pågrund av att jag blir äldre och uppskattar landet mycket mer. Vi är i alla fall i Boston just nu men imorgon bär det av till San Fransisco där jag ska få träffa mina kusiner och min älskade moster. Resan hit gick väldigt bra, vi mellanlanda i New York (det gör man alltid om man ska längre än så) men ja, vi kom inte längre än så med flyg.. Vårat flyg var inställt och det gick inga mer flyg den dagen och vi ville vara framme på Söndagen, den dagen vi börjat vårat äventyr. Så vi kollade med informationsdisken och dem föreslog att vi skulle ta tåget, så vi skulle gå och köpa biljetter, men då var det fullbokat!!! Kan man ha mer otur i oturen? Så vi träffade två människor som heller inte fick tag på några biljetter som skulle hyra en bil och bila ner till Boston, så vi bestämde oss för att åka med två främlingar. Just nu förstår jag inte hur vi kunde göra det, för alla människor är inte goda. Men tack och lov var dessa det. Men det var roligt och mysigt, se mer av fantastiska USA. En liten mini rode-trip. Att åka bil med två främlingar måste jag skriv upp på min "galna-saker-jag-gjort-lista", hehe. När vi åkte förbi Bronx blev mina ögon som två klot. Det var riktigt spännande att titta in i ghettot. Allting kändes som en film, men det var verklighet. Husena var nedklottrade, familjer med kompisar satt utanför deras portar och grillade kött på engångsgrillar, många tjejer som såg ut att ha dålig attityd gick på ett speciellt sätt med deras överdrivna kläder och stora accessoarer och barn som åkte runt på sparkcyklar i trafiken. Men det värsta jag nog såg var när vi stannade vid rött ljus och folk skulle passera vägen, så var det en kille som hade den största ormen jag nog någonsin sett runt sin hals, den var gul och påminde mig om en anakonda. Jag tror inte att det är så normalt med det där eftersom att många vände på sig och tittade med skärrade blickar. Det var creepy. Nu orkar jag inte skriva mer, skriver från våra kompisars sons iPad, har kramp i mina fingrar. Juste, ville bara säga att jag har shoppat som en galning och det har bara gått 4 dagar och vi har prick 3 dagar och 2 veckor kvar, men vad förväntade ni er egentligen? =) Puss sötnosar, ta hand om er. Skriver när jag har kommit till Cali där jag kan ladda upp bilder och inte plågas samtidigt som jag skriver, hehe..