Jag har alltid varit en djurperson och respekterat djur, när de inte längre velat ha någon slags närhet (klappningar osv) så har jag lagt av och backat undan, klart jag accepterar läget. Men sedan finns det människor som inte verkar ha något jävla vett i huvudet och inte bryr sig om djurs känslor eller deras liv överhuvudtaget. Å då undrar man vad som pågår innanför deras pannben och om de ens har något samvete alls? 

 

Jag började kolla på en dokumentär igår på Netflix som heter Blackfish och som handlar om en späckhuggare som tagit död på några människor (exempelvis genom drunkning) och det är otroligt tragiskt och synd om dessa människor som förlorat livet och deras anhöriga som får gå igenom detta. Fast om man inte förstår att det är synd om denna späckhuggare så undrar jag vad fan dem människorna är kapabla till. En späckhuggare som är ett rovdjur och är menat att spendera sitt liv i det oändliga havet och inte menad att göra några jäkla cirkusshower för människor. Förstår ni? Människor och djur, vi är helt olika varelser, det är skillnad på oss! 

 

Jag blir så arg att jag bara sitter och gråter och kan inte sluta, för det är så orättvist. Späckhuggaren Tilikum är en av flera hundratals späckhuggare som är tillfångatagna i akvarieparker. I början på dokumentären får man se lite klipp från nyheter på tv där olika nyhetsankare diskuterar människorna som dött på grund av späckhuggaren och då fastnade jag för en kvinna som uppenbarligen debatterade mot en man och hon sa något liknande som: "Hur skulle du känna om du var instängd i ett badkar i 20 år? Det är väl klart att du blir knäpp i huvudet!" och jag blev så fast vid det. Det är väl klart att man skulle bli knäpp i huvudet av att vara på samma plats hela tiden och att aldrig får uppleva något nytt. Djur är inte menade att vara underhållning eller att bli tama. De ska få vara fria precis som människor och leva ett stillsamt liv i havet. Hur många jävla år behöver vi på oss för att förstå det här? ATT DET INTE ÄR OKEJ HUR VI BETER OSS MOT DJUR? DJUR GENERELLT! För inte är det bara späckhuggare människan är grym mot, utan mot så många andra. Men jag tar upp denna situation nu för att jag känner att nu räcker fan det, jag ska göra något åt det.

 

Vet ni till exempel att man plockar hönans fjädrar när de lever? Det är som att någon skulle flå oss levande, förstår ni smärtan? Och detta måste dessa stackars höns gå igenom varannan vecka, de låter fjädrarna växa ut och så gör dem samma process igen och hönorna bara skriker för den outhärdliga smärtan. Min mamma såg det där på Facebook och sen dess har vi bara köpt ekologiska ägg, för inte fan är det där okej. Hon tar ställning och vill inte hjälpa till med det där. UPDATE: Hon köper ekologiska ägg för att hönorna sitter i för små burar, jag var helt ute och cyklade där. Men hon tar ställning till det eftersom hon inte vill ha täcken som är gjorda av djurplågeri. Å nu tar jag ställning till det här. Jag ska aldrig i hela mitt liv igen gå på någon jäkla vattenshow i USA som jag gjort förut och applådera till dem "duktiga" tränarna, för det dem håller på med är djurplågeri och det stöttar inte jag. Om ni vill ha underhållning, gå och se en jävla film på bio och nöj er! 

 

Jag förstår inte hur många dokumentärer och filmer på Facebook som måste delas för att folk ska bli uppmärksammade och faktiskt kanske inse att det som djur går igenom är långt ifrån okej?! Att tillfångata späckhuggare framför deras mammor är precis som en jävla kidnappning. Det är exakt som att någon skulle kidnappa mig framför min egen mamma, det låter väl inte särskilt kul för min mamma? När ska människor inse att djurs liv är lika värda som våra, att de också har hjärta och känslor. Att vi ska se över våra behov och tänka på deras. Om vi nu tycker det är så kul att se späckhuggare men ändå inte vill att dessa djur ska gå igenom det här, åk ut med en jävla båt och titta på dem, det handlar om att se över sina egna behov som sagt och att göra det som är det bästa. 

 

Nu är jag helt utmattad, det tär så mycket på mina känslor att skriva om det här för att det är så orättvist. Jag hoppas att ni som läser känner likadant som jag och att ni också tar ställning, för detta måste få ett slut. Om några år vill jag bara att det här ska vara ett minne och något underliget. Kämpa för rättvisa! ♥