Vi satt där ute på hans balkong

som vi alltid gjorde varje sommarkväll

med ett varsitt glas o'boy i handen 

oftast skrattade vi men idag 

idag var det annorlunda.

 

Jag hade hållt inne på en tickande bomb

en känslomässig och stor bomb 

som det aldrig skulle gå att klippa någon tråd på 

oavsett om den var grön, gul eller röd

utan den tickade tickade tickade 

och en dag skulle den explodera

 

Å det var som att han visste när jag klev in i lägenheten

och när han gav mig en blick jag aldrig sett förut

men han sa aldrig något

fast det gjorde han inte särskilt ofta

utan det var alltid jag som fick föra konversationerna

men han var lyhörd

det var han alltid

så visste jag att idag skulle det aldrig bli som förr.

 

När jag slörpat upp den sista klunken i o'boy glaset

så hände det 

det jag hade fastat för inför så himla länge

det exploderade och hela min kropp var i lågor

hjärnan hann inte reagera på vad som just hände

å jag började störtböla som dagen mamma dog.

 

Jag som alltid var så tom på fantasi 

och hade så svårt att uttrycka mina känslor

var nu i en färgklar värld

med så mycket metaforer.

 

"Fan Johan, jag vill inte ha en het sommardag med en bar och öppen himmel med varma vindpustar

inte heller vill jag ha kyla och regn med åskmoln och dunder. Du vet vad jag vill ha."

Han kollade på mig lite förvirrat och öppnade sin mun

fan vad jag flämtade och bara fruktade hans svar

"Mikaela, vad menar du? Ge mig inte dina dumma tala i gåtor, utan säg ärligt nu."

"Jösses Johan. Jag vill ha en dag med ett molntäcke över staden med blött gräs med en sol som försiktigt värmer gräset och ger en varma vindpustar. Jag vill ha dig, hela dig."

 

Nästa ögonblick blir jag så besviken

handlingen han gör var jag inte beredd på

men ändå visste jag det innerst inne

jag kollar sorgset upp mot taket med krossat hjärta

medan han ställer sig upp och sträcker ut sina armar 

på det där sättet han brukar göra när han ger sina tröstande kramar

när man är ledsen över något dumt å korkat. 

 

Fast som jag sa

idag var det annorlunda

idag var det ingen kram han tänkte ge

idag greppade han mitt ansikte så hårt

och sköt sig fram så ordentligt på min kropp

att jag nästan snubblade omkull

å om jag trott att jag exploderade nyss

så var det nu 

just nu i det här tillfället 

som min kropp exploderade och reagerade på ett sätt den aldrig gjort förut

å min och hans kropp var en

och vi var i lågor

lågor som sent skulle släckas.