Vi hade packat våra väskor och plockat undan det mesta på lördagkvällen men det var fortfarande rätt mycket att packa på söndagen så vi ställde alarm på 08.30 (en och en halvtimme innan utcheckning) och började packa ned alla prylar och kläder. När klockan slog 10 kånkade vi ner med våra väskor och checkade ut. Vi kunde tack och lov förvara väskorna i ett bagageutrymme där istället för att gå runt med dem i Londons gator. 

 

Vi bestämde oss för att åka tillbaka till Knightsbridge då vi inte hade varit inne på Harrods. När vi kom fram var de flesta affärerna stängda, såsom Harrods. Så vi bestämde oss för att sätta oss på något café/restaurang för att äta frukost eller dylikt. Vi hamnade på en restaurang mittemot Harrods som heter Café Concerto som var mysig, väldigt fin och pampig inredning! Ju närmre öppningen på Harrods närmade sig desto mer människor blev det i restaurangen. 

 

Vid halv 12 öppnade Harrods och då gick vi in. Jisses, det är som taget ur någon Disneyfilm! Allt var så otroligt fint i minsta detalj. Hur personalen var klädda, stuckaturen i taket och hur hela planlösningen var. Vi ville handla allt vi såg men då behövs nog en tjockare plånbok, haha. Vi hade en trevlig upplevelse i alla fall! 

 

När vi var klara där drog vi tillbaka till Oxford en sista gång för att handla det sista vi ville ha. Vi strosade runt ett tag och bestämde oss för att Debenham var vårt sista stopp innan det var lunchdags. Debenham är ett stort varuhus som jag inte varit på innan. Flera våningar med massa fashion. När vi kom till kvinnoavdelningen splittade vi på oss. Jag tog på mig lite plagg men tänkte om det kanske räckte, att jag inte borde handla mer. Mitt i mina tankar så kommer det en röst ur högtalarna som berättar att det uppstått en brand i byggnaden och byggnaden måste omedelbart tömmas. Jag skojar inte, det var som ett tecken från Gud, haha!! 

 

Så alla människor började springa ut mot nödutgångarna men alla höll ändå lugnet men jag fick mest panik över att jag inte var med Angelica och hur tusan vi skulle hitta varandra sen??? Jag var typ bland de första som kom ut så jag stod och väntade till varenda människa kommit ut och tro mig, det var inte lite. Men Angelica kom aldrig ut!!! Jag förstod att det fanns andra nödutgångar men då tänkte jag att när jag rör på mig, kommer hon göra likadant, att vi bara kommer springa om varandra. Tro mig, jag hade försökt ringa men det gick inte fram. Jag tog en chansning och gick runt hörnet, å där var hon. Hon skulle precis gå för att leta efter mig, haha sådan tur! Nu kan man i alla fall bocka av att man varit med i en nödsituation i England, lol.

 

Efter den paniken var hungriga och bestämde oss för att äta på Wasabi Sushi. Då var klockan ungefär halv 4 och vi hade tänkt ta taxi från hotellet klockan 5 till flygplatsen. Vi åt i lugn och ro och åkte sedan tillbaka till hotellet. Vi lämnade våra mobiler i receptionen för att fylla på lite batteri och gick sedan till Sainsbury's för att handla med lite godis till Sverige. 

 

Klockan 5 var vår taxi där och klockan 6 var vi framme på flygplatsen. Vårt plan gick halv 9 så vi hade lite tid att döda. Vi kollade runt och bestämde oss för att käka middag på McDonald's innan vårt plan boardade. Vi snackade om våra 5 fina dagar i London och var helnöjda med vår resa. Samt att det inte får dröja för lång tid innan vi kommer tillbaka igen. Älskade London.

 

Väl hemma i Sverige hämtade pappa upp oss, bitterljuv känsla att vara hemma igen. London har fått en speciell plats i mitt hjärta och kärleken gror var dag. Tack för denna gång! ♥