7 april 2017. Idag skedde det. Något som bara var en tidsfråga. Ett misstänkt terrorattentat riktat mot mitt folk, mot oskyldiga medmänniskor. Dådet skedde i huvudstaden men har drabbat hela landet. Sverige gråter. Människorna gråter. Jag storbölar. Jag är i en sådan chock och har nog fortfarande inte riktigt förstått vad som hänt. Tänk att imorse tänkte jag och min kompis åka in till stan för att käka frukost och sedan fortsätta dagen i stan, men igår kväll kom vi på oss själva, att vi ville sova ut idag. Jag får rysningar av tanken att det fanns 50% chans att vi tänkte åka dit, något stoppade oss och jag är så oerhört tacksam för det. Men jag kan inte tänka på det, istället tänker jag på alla drabbade idag. De som förlorade någon av de fyra dödade och alla skadade. Mina tankar och böner är hos er, jag kan inte finna ord för den sorgen jag och alla i Sverige känner. Det är så konstigt att det har skett i VÅR stad. Roten av skräck har insatt sig hos varenda individ i hela landet för att nu kom det till oss. Inte Paris, London eller Berlin. Utan VÅRT Stockholm. Men vika oss gör vi aldrig. Drottninggatan är vår gata. Stockholm är vår stad. Sverige är vårt land. Ingen kan ta det ifrån oss. Aldrig. 

 

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥