God kväll allesammans. Här sitter jag vid vår stationära dator igen och inte vid min bärbara. Jag har inte lämnat in den på El-Giganten ännu, vilket jag sagt att jag skulle göra för typ 156744764547 ljusår sen. Det är helt otroligt hur lat man kan vara på vissa plan. När jag jämför med vissa saker och ting så förstår jag liksom inte hur jag INTE orkar göra det här? Äeeee, man är inte alltid rimlig. 

 

Annars! Har haft en otroligt irriterande dag. Om man nu får överdriva. När jag var på jobbet så mitt i ingenstans fungerar inte min touch på mobilen? Förstår ni hur handlingsförlamad jag kände mig? Folk har ju hela ens liv i sina mobiler nu för tiden och jag är inte sämre. Jag fick panik för jag kunde inte ens stänga av den och det brukar alltid bli bättre när man stänger av den. CDON:s kundservice är stängt för helgen och det var där jag köpte den. Jag ringde El-Giganten som inte svarade men deras chattforum var betydligt mycket bättre. Agenten säger att de kan absolut laga telefonen, men att dock så blir det väldigt dyrt. Vad kan man förvänta sig av Apple? Så desperat som jag är så vill jag ju bara få den lagad. Tänkte att man kanske kan komma in imorgon under min lunch och få den reparerad. Mitt svar: "Upp till 3 veckor tar det att laga mobilen!". Tji fick jag. 

 

Men sen kom jag ju på att jag har min 5s hemma som jag just sparat för dessa situationer! Var dock fortfarande väldigt sur över hela situationen men det kändes ändå bättre att veta att jag har en touchscreenmobil och inte en tegelsten. Satte motvilligt i mitt SIM-kort i 5s mobilen när jag kom hem med sorg och irritation i kroppen. Dags att gå tillbaka till gamla skiten. Sedan tänkte jag att jag kanske borde kunna se någon information ifall ens touch fryst på telefonen och det fanns massor med support. Följde några steg med inget hopp i kroppen. PANG BOOOM SLAAAASH MOBILEN FUNGERADE IGEN!!!!!!!! Ni kan inte ana min lycka, började nästan böla? Haha!!!! Så de resterande irriterande sakerna som hänt under dagen var som bortblåsta nu när problemet med min mobil löst sig. 

 

Ingen har väl missat att Chester Bennington, Linkin Parks huvudsångare, avled igår. Vilken fruktansvärd förlust. Jag blev så enormt sorgsen. Linkin Park som fick lilla Sofie att bli rockstjärna. Jag minns hur jag sa till Alexandra i högstadiet, att om det fanns ett band jag ville följa på turné så var det Linkin Park, vi kände oss så coola att vi lyssnade på ett hårdrocksband och att vi genuint älskade deras musik. Eller när ZTV var en kanal på tv och de sände "Crawling" som jag prompt alltid skulle sitta och titta på. Jag spelade till och med in den på en kasett så jag kunde få se den när jag ville. Jag är så ledsen att jag aldrig fick se honom live, höra hans starka growlanderöst som samtidigt var så vacker och jag är så ledsen att han valde att avsluta sitt liv. Vila i frid Chester, må du finna frid.

 

Hoppas alla ni mår bra och aldrig tar era nära och kära för givet. Att fråga någon hur dem mår är underskattat, glöm inte det. Puss.