/
Life of Sofie /
Cheers for 2018!
2017. Snart passé. Vi är inne på den sista dagen av detta år. 365 dagar har flugit förbi ens ögon som en vind, en bitterljuv och lite surrealistisk vind. Tiden går så otroligt snabbt. Vi blir äldre men samt klokare. Det gagnar ändå för en att leva vidare en dag till. Att få fira nyår är ett resultat av livet, vi lever fortfarande, något som inte är så självklart. Det är jag evigt tacksam över. Jag har lärt mig så ofantligt mycket i år. Det om något är obegripligt i mitt huvud. Alla mål jag satt upp psykiskt i år har jag nästan uträttat. Jag är så stolt över mig själv vad jag kan åstadkomma.
Att vara modig är inte lätt, det krävs så mycket styrka inifrån för att ta ditt steg ut ur bekvämlighetszonen. Men, jag gjorde det i år. Tamigfanattjaggjorde. Jag har varit så skraj för så mycket, mer än jag kan räkna på fingrarna. Men i slutet av förra året bestämde jag mig för att det måste ändras, NU. Allt är en illusion, ingenting blir enklare av att skjuta fram på det. Något som skrämt mig så oerhört är att tycka om någon och bli sårad. I år gjorde båda dess ting och mina värsta farhågor besannades med. Fast, vet ni? Mitt hjärta pulserar. Den brast, men läkte. Å jag är inte rädd för att göra om det. För det är ett priviligeum att känna såhär, för man lever ut till varenda atom man berikats med. Hur modig man är, det är ofattbart. All den smärta man utsatt sig för, men att en faktiskt är villig att göra om det trots all den turbulens man varit med om.
Det här året har verkligen varit det bästa i mitt liv. På riktigt. För jag har sett till att det blivit så. Å jag har inte förstått vad jag varit kapabel till förrän i år. Jag kan göra stordåd och jag kan uträtta exakt vad jag vill. För om jag vill, så ser jag till att det sker. Är ni medvetna om hur mycket makt varje individ har i sitt sinne och själ? Inget kan hålla tillbaka en. Jag har chockat mig själv gång på gång och det har blivit lite av en kick. En dos jag vill injicera gång på gång. Detta är bara början på livet jag planerat.
Alla fantastiska resor, minnen och människor. Varje år giver mig något nytt att leva på och att blicka tillbaka till. Trots mycket sorg och smärta kan jag inte låta bli att känna hela djurparken i min mage när jag reflekterar över det nalkande året. Det låter så oerhört klyschigt när jag säger att 2017 varit det bästa i hela mitt liv. Fast det är till och med en underdrift.
För det stämmer överens in i minsta detalj. Ni vet när man träffar denna sanna kärleken skriven i versaler och inser att de forna älskarna inte ens var din kärlek överhuvudtaget? Att du nu faktiskt förstått dig på vad riktig kärlek är och känns som? Exakt så känner jag för detta år och det antågande. Jag har fått försmak på livets alla karameller och man vill inte sluta efter en tredje, för det smakar så gott. Man kräver mer.
Jag är så exalterad för 2018, blir så glad in i varje rot. Ibland känns det som att jag har en aura, bokstavligen. För jag är så glad över livet och livet självt. Jag är så upprymd för mer skola, få upptäcka resten av världen, träffa nya ansikten och knyta band, fortsätta vara driftig och ambitiös, vara en svamp efter all möjlig kunskap, nå mina mål, vara lika galen och nyfiken som alltid, träffa dem jag tycker så oerhört mycket om att hjärtat nästan spricker och bara få leva fullt ut.
2018, här har ni en tjej som är i sitt livs process och jag väntar spänt på vad du ska visa mig nästa år. Jag är inte feg längre. Allt jag har att erbjuda kommer så småningom, vänta bara. Jag avslutade årets inlägg med att jag skulle ta 2017 med storm och OM jag gjorde det. Nu backar jag bak och tar en ny sats för att göra det återigen. 2018, här kommer en orkan.
