Aldrig slutar man förvånas över sig själv! På ett sätt är det bra. Man måste ju kunna vara kapabel till att kunna överraska sig själv med, man kan ju inte alltid räkna med det från andra lol. Jag ska inte sväva iväg nu! Hur är det med er? Själv är jag jätteglad över helg! Det har kommit i rättans tid! 

 

Igår var jag som sagt på konsert med H, men inte vilken konsert som helst. Utan vi skulle se Cameron Carpenter, en organist! Det var sååå häftigt och annorlunda! Det finns ju mycket mer än bara sång!! Jag älskade det verkligen och H med! Jag märkte att under konsertens gång så fanns det så många som var uppslukade av musiken och inne i en sådan bubbla, jag blev så fascinerad och längtar tills jag själv får se min favoritartist och känna samma upplevelse. Sen i slutets gång och han spelade sina stycken så vilade jag huvudet mot H:s axel, men efter ett styckes avslut så flög jag hastigt upp applåderandes medan jag ropade: "WOOOOW!". Å det är helt galet, för jag kom på mig själv, att där hade jag blivit så uppslukad att jag hade ropat "WOW!" utan att tänka på det. Jag själv kan tycka det är lite pinsamt att göra ljud under applåder, så det var så häftigt!! Då vet man att man typ varit i trans, haha... 

 

Vi hade en jättefin kväll och det var kul att få vara lite kulturella! Väl hemma pluggade jag lite grann innan det var läggdags. Idag var det dags för mitt andra seminarium som var jätteintressant och jag trivs väldigt mycket med min grupp, känns super! Jag och en av mina klasskamrater (som är i gruppen) hade typ exakt samma outfit utan att ha bestämt något i förväg! Det var en av dagens skratt, så kul!! 

 

Sedan jag kommit hem har det inte hänt så mycket, gick in på Moa Mattssons blogg för att se om hon hade uppdaterat och det hade hon. Då kom tårarna igen! Moa förlorade sin pappa i söndags och berättade om det i onsdags. Hennes pappas död har påverkat mig så oerhört, jag tror just för att hennes pappa och min pappa är så lika, både utseendemässigt och personlighetsmässigt. Det var som när jag såg Breaking Bad och Walter White som även han är väldigt lik min pappa gick igenom all denna misär, å jag såg min pappa där jämt. Tror det var jobbigare för mig än det var för andra. Nu vill jag inte vända hennes sorg, men bara varför jag känner mig kanske lite mer påverkade. Ändå så är jag så ledsen för hennes skull och skickar alla mina kondoleanser till henne och alla påverkade ♥

 

Man måste ta vara på sig själv och alla i ens omgivning. En påminnelse. Trevlig helg, puss ♥