/
Life of Sofie /
Montenegro dag 3 & 4
Dag tre och vi tog en sovmorgon. Det kan vara skrämmande att inte ha en alarmklocka men våra hjärnor var på högvarv och så redo att ta oss an dagen att vi kom upp hyfsat tidigt. Vi hade bestämt oss sedan dagen innan att besöka en ny strand och denna dag skulle det bli en strand vi också läst om på internet. Vi skulle till Drobni Pijesak!
Vi tog en taxi dit och det var billigt och enkelt att ta sig runt där i Budva, mycket skönt. Denna gång unnade vi oss solstolar, det förhöjde stämningen mycket mer och det blev enklare att stanna där längre när man låg så bekvämt. Vi pendlade mellan att doppa oss, sola, äta chips, spela kort, doppa oss och fortsätta rotera, i obestämd ordning. Livet var så bra när jag slurpade i mig min Pepsi Max och åt montenegrinska tzatziki chips <3 inte så mycket att klaga på!
Vid 18-tiden rörde vi oss hemåt, tog ett dopp i poolen och gjorde sedan i ordning oss för att gå ut på stan och käka. Det må inte vara montenegrinskt men gyrosen i Budva skulle tydligen vara riktigt bra så vi hade siktet inställt på Budvas (tydligen) bästa gyros. Jag tror inte jag ätit gyros i pitabröd sedan Zakynthos 2016 så ni kan bara föreställa er fyrvekerierna när jag svalde min första tugga. Aeee det var så gott! Flottig gyros är bara något annat.
Vi promenerade runt efter maten och bestämde oss för att åka pariserhjulet. CHECK liksom. Efteråt gick vi till Gamla stan igen för att käka lite gelato. Denna gång fick vi bra glass! Vi promenerade längs Citadellet och bara njöt av den fina kvällen. Montenegro levererade verkligen! Det blev dock inte en så sen kväll då vi nästa dag skulle på utflykt!
En helt fantastisk strand. Kan verkligen rekommendera!
Alltså läsk i duschen hits different??
Gyros från Home of Gyro's.
Riktiga turister, haha!
Hamnen är så fin.
Gelato från Moritz Eis. Jag har lärt mig att riktig gelato ska förvaras i behållare än att vara synligt i ett högt berg som oftast görs för displayens skull. Så gott var det!
Fina fina Budva!
Dag fyra bestod av att vakna klockan 06.00 då vi skulle vara vid busscentralen 07.00. Vi skulle nämligen på rafting norrut i Montenegro! Bussresan skulle enligt vår turistbyrå gå på tre timmar. Det gjorde den inte... Den tog snarare fyra timmar och vägarna var såååå läskiga och obehagliga. Jag borde vara van vid det här laget efter flera resor i Schweiz/Libanon men det är aldrig kul att åka längs snåriga vägar och enfiliga vägar. Men till slut var vi äntligen framme.
Vi passerade till och med gränsen, så raftingen var i gränsen mellan Montenegro och Bosnien. Jag fick ett sms av min operatör med texten: "Välkommen till Bosnien!", haha. Vi var verkligen långt bort från kusten! När vi var framme blev vi bjudna på frukost och sedan var det dags att åka bil igen... KUL! Denna gång fick vi åka i små minibussar med våra gummibåtar på och dessa vägar var ännu värre då det var längs bergsväggar. Tänkte bara för mig själv, att NU vill jag hem!! Men ännu en gång överlevde vi, hehe. Å jag är medveten om att de är vana vid sina vägar, men ändå.
Äntligen skulle vi få göra vår rafting! Vi delade båt med några danska tjejer och en kvinna och hennes dotter som var litauer. Tack och lov kunde den kvinnan tala med vår guide för annars hade det inte varit någon kommunikation alls. Vår raftinginstruktör kunde i princip bara "PADDLE" och "STOP!", haha. Men i och med att hon var där fick vi lära oss om att han var bosnisk tullpolis (haha) och att strömmen inte var lika hård som under våren, vilket var bra. Att rafta för första gången när det är världens ström hade jag nog inte rekommenderat någon.
Raftingen var 18 km och tog flera timmar men det var så häftigt. Det är något jag velat göra länge och äntligen fick jag slå hål i saken när vi var där. Vi fick hoppa av båten mitt i ingenstans ibland och det var ISKALLT men så kul. Vi hängde även på en rastplats innan vi kom tillbaka till vår destination och det är något av det coolaste (och läskigaste) jag sett. Det var ett vattenfall och en bar byggt högre upp bland stenarna och att ta sig dit fick vi klättra upp bland stenarna och tänk när man har blöta fatter?? Livsfarligt? Men något jag visste är att jugoslaverna är riktiga galningar så det var inga konstigheter att gå upp dit (för dem då, för oss turister not so much). Baren var också byggd av trämaterial och ibland kändes det som att en planka skulle gå sönder och jag skulle störta rakt ner... Men jag hade jättekul ändå, haha! Att gå ner var dock inte lika enkelt och när en man såg att jag inte var så säker kom han till min undsättning. MYCKET TACKSAMT! ♥
Väl tillbaka till basen var vi alla så glada att ha gjort raftingen och vilken upplevelse det varit. Då var det dags för tidig middag och det satt så bra. Efter vi alla var klara var det dags att sätta oss på bussen hem. Nu gick det lite snabbare, men det var ändå minst tre timmar. Väl tillbaka i Budva var klockan runt 21.00, så vi hade verkligen varit borta HELA dagen. Men det var så värt det och jag kan verkligen rekommendera alla att göra det!
Nu kör vi!
Ett stopp längs vägen för kisspaus.
Så häftiga vyer längs vägen!
Äntligen framme!
Vi blev serverade riktig Balkan frukost med rakija shot, det tog jag absolut inte, haha.
Dags att åka iväg igen.
Woohooo!
Vår grymma instruktör, vi alla älskade honom<3
18 km paddling. Vissa som satt i sina båtar sjöng, drack och rökte cigg. Älskar<3
Vår rastplast Sipcanica. Wow!
Vår middag. Maten var verkligen jättegod!
Det var kolsvart längs vägarna men när vi fick syn på Budva lyste det verkligen upp (i dubbel bemärkelse), hehe.
Vi kunde dock inte gå och lägga oss förrän vi ätit en nygräddad pannkaka! Det blev standard för oss att äta minst en sådan varje dag.