"Du har väl kommit över honom, har du inte?"

Jag ler mot henne och nickar.

Men inombords tänker jag..

Hur ska jag någonsin komma över någon som behandlade mig så speciellt? 

Någon som snuddade mitt hjärta och rörde min själ.

En person som gjorde min värld snurrig med hans vackra ord och handlingar.

Hur kan man någonsin komma över en sådan unik och godhjärtat människa? 

"Han var en stor och fullkomlig idiot" säger jag och skrattar.

Men hela min kropp stöter emot, det är inte lätt att ljuga om något sådant.

Fast det är lättare att framstå som att man är stark och självständig, 

när man egentligen är svag, försvarslös och hjärtekrossad.