Måndag 24 Juli 17| En månad

Life of Sofie Permalink0
God kväll allesammans. Ska alldeles strax kliva in i duschen men tänkte jag skriver ett inlägg här innan jag går in, för där inne vet jag att all energi kommer bli puts väck. Kommer bli en tidig kväll för mig ikväll. Har tre timmar i sömnbagaget. Har varit sömndrucken hela dagen, fyfan. Ser verkligen fram emot att få sova i djupsömn inatt!!! 
 
Annars då.. Jobbade hela helgen men efter jobbet i lördags åkte jag hem och fixade mig i raketfart för att sedan möta upp lite tjejkompisar och fira Olivia. Vi alla har inte setts på nästan hela sommaren så vi alla hade mycket att catcha upp medan vi åt god mat. Efter det träffade jag min killkompis som är tillbaka från Karlskrona och vi drog till mig så fick han träffa mamma och pappa. Det var trevligt! Vi pratade om allt mellan himmel och jord och ställde antingen eller frågor, haha! 
 
Igår efter jobbet åkte jag till stan för att fira min kusin som fyllt år, tanken var att vi skulle överraska honom men det blev en total flopp, typiskt vår släkt att luska fram saker, låt det vara!!!!! Haha. Men vi hade jättetrevligt för det. Vi hade bokat en aktivitet som heter ESCAPE ROOM och vår uppdrag var att undvika få bomben detonerad. Tjejerna vs killarna!!! Tjejerna vann!! Woohooo, bästa vi! 
 
Efteråt hade vi bokat bord på Supper, har käkat på Supper för väldigt längesedan på Rådmansgatan. Nu under sommaren har de en gård i Norrmalm. Så himla mysigt!! Å lika gott som förr. Vi åt goda smårätter och babblade på om allt möjligt. Jättetrevlig söndag! Åkte sedan en stund till min killkompis och så kollade vi på NileCity, det var första gången. Vad i helvete.... Haha, så flummig serie. Hade jättemysigt! 
 
Idag så har jag jobbat, inget mer spännande än så. Nu blir det duschen och sen så välkomnar jag John Blund med öppen famn. Finaste mannen på denna planet. Vi hörs! Puss! ♥
 
Min mat i lördags.
Min stiliga kusin! 
Skålar för 31-åringen! 
Supper sviker aldrig! 
Så himla mysig gård. 

Bryssel, dag 5

Utomlands Permalink0
Resan hade nått sitt slut. Vi åt vår sista frukost och packade ihop våra saker innan vi checkade ut. Vi lämnade våra väskor i deras bagagerum innan vi intog Bryssel stad. Trots att det känns säkert att lämna sina väskor där kan jag aldrig lämna mitt pass där. Fyfan, får mardrömmar av sådant. Minns när vi var i Makedonien förra sommaren och min syster frågade mamma om hon tagit med våra pass eftersom hon hade sitt i handväskan. Varpå mamma svarade: "Nej, de är kvar i bagagerummet" som inte ens hade en dörr, utan var i typ en hall med våra väskor vi gjort till en fort för att "skydda" våra saker. Jag kunde inte njuta av vår sista dag överhuvudtaget, usch. 
 
Då vi kände att vi gjort allt vi ville göra så följde vi bokstavligen näsans riktning. Spännande det med. När vi båda blev hungriga bestämde vi oss för att äta asiatiskt. Vi tänkte att vi hade hittat ett bra ställe. Ack så fel vi hade. Visade sig vara direkta motsatsen. Jag hade en klump i magen under hela vårt besök. Det kändes så konstigt. Det var bara jag och Bella samt ett annat par där inne, en mamma och hennes dotter. Vår servitör var så obehaglig och slängde ur sig så konstiga fraser. Jag kunde inte ens samtala med honom och man såg mammans ömkande blickar, nästan som att vi borde tagit oss därifrån när vi kunde. Fyfan, vad jobbigt det var. Jag hade den känslan i magen att vi var fast där inne trots att stället låg så centralt. Herregud, vad det är viktigt att inte bara gå in i bästa restaurang. Oavsett vart det än är. För människor är verkligen kapabla till vad som helst. 
 
Vi tog ju oss därifrån levande men klumpen i magen låg verkligen kvar där hela dagen. Så jobbigt. Vi strosade runt på stan och kom ju på att vi måste köpa hem någon souvenir till våra älskade föräldrar. Detta var en bra destination för dem för den perfekta souveniren från Belgien är ju givetvis; choklad! Vi gick runt i några affärer och jämförde innan vi kände att vi hittat rätt. Jag och Bella blev riktigt nöjda när vi var klara med vårt mål. En sak till vi ville hinna med var att prova churros och deras omtalade pommes. Bella tog churrosen och jag pommesen. Churrosen är ju inte direkt något belgiskt men Bella har aldrig testat det så hon köpte sig en box. Pommesen kommer i en strut och jag har för mig att det ska vara med någon sås/tillbehör för att göra det typiskt belgiskt men ingen förstod mig eftersom ingen kunde fanimej engelska, så jag fick en pommes som likaväl kunde komma från McDonald's, haha. Men de var trots allt goda och jag hade ändå testat "belgiska" pommes. 
 
När klockan slog 16.00 började vi röra oss mot hotellet men stannade vid en mataffär för att köpa lite vin till våra föräldrar. Godis åkte också ned i korgen. När jag kom till kassan säger kassörskan att jag kan gå och hämta en till Maltesers påse, man får nämligen en till på köpet. SAY WHAT??? Det är i Bryssel man ska bo, speciellt om man är Maltesers lover som mig, haha!!! Blev så paff. Bästa affären. Vid 17.00 kom vår taxi som tog oss till flygplatsen. Vi vinkade hejdå till Bryssel och satte oss på planet två timmar senare. Dock så mellanlandade SAS i Norge så vi hann andas in lite SKAM innan vi åkte vidare till Stockholm. Väl hemma så fanns det inte en enda människa i huset (!!!!!!) och jag hade inga nycklar. Då kan jag säga er att jag kände mig som mest älskad, haha. Så jag fick åka till Bella och vänta på att bli upplockad där. 
 
Men, vilken fantastisk resa vi haft. Bryssel var en oerhört vacker stad med så mycket att erbjuda. Den sagolika arkitekturen, möjligheten att kunna välja både natur och storstad på samma yta, chokladen givetvis, de drömmiga våfflorna och den fina kulturen. Så många flugor i samma smäll. Jag rekommenderar verkligen alla att åka dit. Det finns något för alla. Stora som små. Bryssel, på återseende. Tack för denna gång ♥
 
Sista dagen bjöd på regn och olika nyanser av grått. Dock var staden lika vacker för det.
Trodde jag skulle få någon sömpiller i min mat och sedan bli bortrövad. Var försiktiga där ute i vida världen! 
ÄT INTE HÄR!!!!!!
Betydligt mycket godare och säkrare, lol.
Bye for this time! 
Min favoritplats, alltid. 

Fredag 21 Juli 17| Waiting for the end

Life of Sofie Permalink0
God kväll allesammans. Här sitter jag vid vår stationära dator igen och inte vid min bärbara. Jag har inte lämnat in den på El-Giganten ännu, vilket jag sagt att jag skulle göra för typ 156744764547 ljusår sen. Det är helt otroligt hur lat man kan vara på vissa plan. När jag jämför med vissa saker och ting så förstår jag liksom inte hur jag INTE orkar göra det här? Äeeee, man är inte alltid rimlig. 
 
Annars! Har haft en otroligt irriterande dag. Om man nu får överdriva. När jag var på jobbet så mitt i ingenstans fungerar inte min touch på mobilen? Förstår ni hur handlingsförlamad jag kände mig? Folk har ju hela ens liv i sina mobiler nu för tiden och jag är inte sämre. Jag fick panik för jag kunde inte ens stänga av den och det brukar alltid bli bättre när man stänger av den. CDON:s kundservice är stängt för helgen och det var där jag köpte den. Jag ringde El-Giganten som inte svarade men deras chattforum var betydligt mycket bättre. Agenten säger att de kan absolut laga telefonen, men att dock så blir det väldigt dyrt. Vad kan man förvänta sig av Apple? Så desperat som jag är så vill jag ju bara få den lagad. Tänkte att man kanske kan komma in imorgon under min lunch och få den reparerad. Mitt svar: "Upp till 3 veckor tar det att laga mobilen!". Tji fick jag. 
 
Men sen kom jag ju på att jag har min 5s hemma som jag just sparat för dessa situationer! Var dock fortfarande väldigt sur över hela situationen men det kändes ändå bättre att veta att jag har en touchscreenmobil och inte en tegelsten. Satte motvilligt i mitt SIM-kort i 5s mobilen när jag kom hem med sorg och irritation i kroppen. Dags att gå tillbaka till gamla skiten. Sedan tänkte jag att jag kanske borde kunna se någon information ifall ens touch fryst på telefonen och det fanns massor med support. Följde några steg med inget hopp i kroppen. PANG BOOOM SLAAAASH MOBILEN FUNGERADE IGEN!!!!!!!! Ni kan inte ana min lycka, började nästan böla? Haha!!!! Så de resterande irriterande sakerna som hänt under dagen var som bortblåsta nu när problemet med min mobil löst sig. 
 
Ingen har väl missat att Chester Bennington, Linkin Parks huvudsångare, avled igår. Vilken fruktansvärd förlust. Jag blev så enormt sorgsen. Linkin Park som fick lilla Sofie att bli rockstjärna. Jag minns hur jag sa till Alexandra i högstadiet, att om det fanns ett band jag ville följa på turné så var det Linkin Park, vi kände oss så coola att vi lyssnade på ett hårdrocksband och att vi genuint älskade deras musik. Eller när ZTV var en kanal på tv och de sände "Crawling" som jag prompt alltid skulle sitta och titta på. Jag spelade till och med in den på en kasett så jag kunde få se den när jag ville. Jag är så ledsen att jag aldrig fick se honom live, höra hans starka growlanderöst som samtidigt var så vacker och jag är så ledsen att han valde att avsluta sitt liv. Vila i frid Chester, må du finna frid.
 
Hoppas alla ni mår bra och aldrig tar era nära och kära för givet. Att fråga någon hur dem mår är underskattat, glöm inte det. Puss.
 
Vila i frid vackra själ. 
Till top