Denna dag var det Nationaldagen för Makedonien och det var riktigt roligt att vi lyckades vara där då, väldigt intressant att få se till hur de firar sin Nationaldag! Vi hade bestämt sen tidigare att åka tillbaka till Ljubojno, byn Elena har sitt hus i. Men fram till klockan 16.00 var det fritt fram att göra lite vad man ville. 

 

Vi gick lite på torget, vi orkade inte bada för att sedan stressa oss till firandet. Men vi kikade i butiker och jag hade några dagar tidigare hittat en jättegod glassbar och det var min sista dag i Ohrid, så jag ville verkligen ha glassen en sista gång! Enligt min syster "överhypade jag stället!". Alla har ju givetvis sina individuella smaklökar men det är nog i särklass den godaste glassen jag ätit. Det var dessutom perfekt till den höga temperaturen, mums. 

 

När klockan slog 16.00 satte jag mig i min morbrors bil med han, hans fru, min mamma och mormor för att åka till Ljubojno. Då var det en bilresa igen och jag satt på nålar. Jag gillar ju att titta ut ur bilen när jag är utomlands men nu hade jag bara ögonen på vägen för att kunna uppdatera min morbror om jag tycker att han missar något, haha. Som sagt, jag lever än idag, men det är inte kul för stunden. 

 

När vi kom fram var Elenas hus rätt fullt på folk och det var glada ansikten man mötte. Något jag märkt är att makedonierna är väldigt patriotiska av sig och det är ju kul. Man ska vara stolt över sitt land! Vi fikade och tog det lugnt fram tills klockan blev 19.00. Då skulle det bli fest på torget och det skulle bjudas på mat. Året innan hade de tydligen en grillad gris och tack och lov erbjöds inte det detta år. Fy! 

 

Vi hängde sedan på torget resten av kvällen och det var folkdans och liveband på scen. Några barn spelade även teater, kul att se! Det påminde lite en karneval med maten, det fanns popcorn och sockervadd och allt möjligt. Många av oss Sverige människor gick dessutom runt hela byn med Elena och hennes systrar. Det var så mörkt så mer än hälften av tiden såg vi inget, men förstår ni då hur klar och fin himlen var? Vilken stjärnanatt! Jag mår alltid så bra när jag tittar upp mot stjärnorna. Som att det ligger något harmoniskt över det! 

 

När vi var alldeles för trötta var det dags att åka tillbaka till Ohrid, vi hade ju en bilresa på cirka 1 timme. Viktigt för min morbror att inte somna då. Vi sa hejdå till Peter och Elena, väldigt tråkigt. Vi hade haft så kul och det var så tråkigt att det redan var slut. Dagen efter skulle vi spendera våra två sista dagar i Skopje så vår tid i Ohrid var slut. När vi var framme pussade vi och kramade alla innan det var läggdags. Vilka fina dagar vi haft tillsammans! Å vilka minnen! Kommer alltid ligga mig nära hjärtat ♥